En fortsättning på inlägget om medborgarlön.
För ett antal år sedan fick jag för mig att det var oetiskt att äta djur. Jag blev för ett kort tag vegetarian.
Mitt resonemang baserade sig (om jag minns rätt) bl.a. på tanken att det var fel att äta andra levande varelser (jag tillät mig dock att äta fisk och kycklig, så någon hardcore-vegetarian var jag knappast). Dessutom är energiåtgången för att producera en biffstek betydligt mycket högre än en soja-biff. Jag ”förstör” alltså världens resurser genom att äta kött.
Men så en dag slog det mig att jag egentligen borde dra resonemanget ännu längre. Bara genom att existera tar jag ju resurser från andra levande varelser. Varje andetag och hjärtslag är enligt detta sätt att se på världen en stöld från mina medvarelser.
Min blotta existens gör enligt detta synsätt att jag förändrar och förstör världen för mina medmänniskor. Det är omoraliskt att över huvud taget existera!
Denna insikt fick mig att börja äta kött igen.
Lämna ett svar