Det känns lite tråkigt att skriva ytterligare ett inlägg om politik, men det är svårt att inte fångas av spelet som pågår om regeringsbildningen i Sverige nu när 2019 är nyfött och valet börjat kännas lika avlägset som den varma sommaren. Vi fick ju en regering till slut. Eller, ja, något som i alla fall liknar en regering, ty den bygger på ett skakigt samarbete av parter som drar åt väldigt olika håll. Vi får se hur länge det dröjer innan de olika partnerna börjar hugga varandra i halsen.
Spel, var det, ja. Det har blivit en hel del av den varan för mig på senare år. Vi är ett litet gäng som brukar träffas någorlunda regelbundet och spela några spel under en kväll (som ofta blir till en natt). Det är kul och ibland vinner man och ibland förlorar man. Det fick mig att tänka på hur det finns olika nivåer av spelande, även inom själva spelet.
Bilda regering-spelet.
I svallvågorna av (S+MP)+(V+C+L)-regeringsbildningen har det tämligen förutsägbart blivit en svekdebatt. Vem lovade vad innan valet och vem har brutit upp vilka knutar.? Har med intresse följt svekdebatten och försökt förstå de olika positionerna. Skillnaden i synsätt beror mycket på vilket slags spel man anser att partierna bör spela.
Låt mig förklara. Man kan ge sig in i det politiska spelet med olika synsätt på vad det innebär att vinna. Tänk dig nu spelandet som en metafor för politiken. Spelande som i att man spelar flera olika spel, träffas regelbundet och det hela pågår över tid. Man kan då spela för att…
…vinna draget. Det är din tur att spela ut ditt drag och det blir alldeles briljant. Hurra! Detta handlar inom politiken om att vinna debatten, att vinna argumentet. Få flest applåder eller störst spridning. Det är kortsiktigt och direkt.
…vinna spelomgången. Du lyckas vinna hela omgången av spelet ni spelar. I politiken: du vinner omröstningen för ett visst förslag. Du lyckas få genom en lagändring eller en budgetförändring. Detta görs ofta med olika former av lobbyism. Kan bubbla upp och försvinna men kräver organisation och viss uthållighet.
…vinna spelkvällen. Här handlar det om att gå segrande ur totalsumman av flera spel vid samma speltillfälle. Det innebär att du kan förlora vissa spel så länge du vinner andra. Här kan man gå ”all in” och vara ideologisk. Stå för sin sak och ”trycka” genom så mycket av sin politik som möjligt. Det handlar om just detta: att här och nu få genom så många av sina förslag som möjligt, i ett långt förhandlingstillfälle.
…vinna själva spelandet. Det här handlar om själva spelandet i sig. Att över huvud taget få sitta med vid bordet. Det långa spelet. Att få välja vilka spel som ska spelas. Att få vara med och bestämma husregler och vilken ordning spelen ska spelas i. Att rent av bestämma vem som får spela, vem som blir inbjuden till spelkvällarna. Med andra ord: regeringsmakten. Detta är mycket mer långsiktigt än de övriga och innebär att man som spelare måste vara flexibel och kunna anpassa sig.
Faktum är att ju mer anpassningsbar du är desto bättre. Har du ”heliga kor” som du vägrar kompromissa om kommer någon annan förr eller senare spela ut dig.
Detta är den machiavelliska maktspelarens hemmaplan. Man ägnar sig åt att få sina motståndare att bråka med varandra, att måla ut en motståndare som moraliskt klanderlig och paria att samarbeta med i syfte att splittra, att bluffa om saker man själv driver för att få det att verka som att man offrar sig när man egentligen inte bryr sig (förbud mot vinster i välfärden t.ex.) osv. Man behöver kunna balansera mellan att inte förarga för många men ändå manipulera och styra dem att göra som du vill.
Socialdemokraterna är mästare på detta spel. Kanske tillhör de faktiskt bland de bästa partiorganisationerna i världen på just detta. Deras ideologiska kärna har blivit så urvattnad att de knappt ens själva vet vad de står för längre, utom en sak: de ska sitta i regering. Man kan vara för något ena dagen och totalt emot nästa. Eller tvärtom. Allt för att klamra sig kvar vid makten.
Alliansen har varit den enda riktiga utmanaren. Det var just detta som var hela grejen med Alliansen. Att vinna regeringsmaktspelet. Moderaterna försöker utmana men är fortfarande för små och för fokuserade på att vinna de ovanstående spelmomenten för att kunna vara en seriös utmanare. (Kanske är Sverigedemokraterna på väg att ta över Socialdemokraternas roll för detta. Jag antar att det åtminstone är Jimmy Åkesson långsiktiga plan.)
Vad jag ser i svekdebatten är att de borgerliga väljare som tycker att C och L lyckades alldeles förträffligt i förhandlingarna med S vill vinna den metaforiska spelomgången och är nöjda med att ha fått genom en drös förslag (eller utredningar, om man nu vill se det så) i förhandlingsspelet.
De som å andra sidan vill vinna själva spelandet och få regeringsmakten anser att C och L gjort en riktigt kanon-miss när de låter Socialdemokraterna sitta vidare som spelledare vid bordet. De anar att den som bara spelar för att vinna spelomgången alltid kommer att förlora mot den som vinner det långa spelet. De ser att det enda alternativet, Allianssamarbetet, är skjutet i sank. De stör sig på att Socialdemokraternas machiavelli-spel ständigt fungerar och att övriga spelare så enkelt låter sig bli bortspelade.
Skrev texten ovan i januari någon gång men lät den ligga opublicerad av olika anledningar. Nu har spelet fortsatt ytterligare ett litet tag och svekdebatten pågår än. Och, ja, Löfvén är kvar som spelledare. Där sitter han tryggt, tack vare alla de motspelare som låter honom dominera det långa spelet.
EDIT: Avslutar med Simon Sinek, ”The Infinite Game”:
EDIT 2: Socialdemokraternas största skräck är såklart att tappa spelledarpositionen och det största hotet mot det är att oppositionen samlar sig. De kommer att spela ut nazistrasistfascistextremhögerspöke-kortet så ofta de kan. Nu senast idag.
Lämna ett svar