Ibland är det lite kul att betrakta nyhetsflödet och leka connect the dots med en iakttagelse. Som t.ex. när Google slår på stora trumman över att man tar sina användares privatliv på allvar genom att radera de cookies som lagras i användarnas datorer efter två år:
After listening to feedback from our users and from privacy advocates, we’ve concluded that it would be a good thing for privacy to significantly shorten the lifetime of our cookies — as long as we could find a way to do so without artificially forcing users to re-enter their basic preferences at arbitrary points in time. And this is why we’re announcing a new cookie policy.
In the coming months, Google will start issuing our users cookies that will be set to auto-expire after 2 years, while auto-renewing the cookies of active users during this time period. In other words, users who do not return to Google will have their cookies auto-expire after 2 years.
Intressant koppling mellan Googlemaskinens, internet-oraklets, minne och användarnas privatliv. Vad en person söker efter på Google skulle kunna säga mycket om den personen. Saker man kanske inte vill att hela världen ska känna till. Spåren vi lämnar efter oss på nätet ger konturerna av vår person. Möjligen inte hela bilden, men tillräckligt för att det ska kännas som ett intrång i den privata sfären när någon ges möjlighet att se den.
Men vi lämnar spår efter oss även i den fysiska världen. När man klickar sig in på Codemode.org hittar man en länk till den här bilden, som föreställer ett brev från ett (väldigt service-inriktat) hotell i Amsterdam. (Ett brev som för övrigt också säger en del om hur olika företag kommunicerar med sina kunder.)
Vad som är ett socialt (och legalt) accepterat spår i en del av världen behöver inte vara det i en annan. Vad händer då när gränserna suddas ut? Vilka regler gäller för spår på nätet? Vilka nya regler växer fram?
Andra bloggar om: google, integritet, framtiden, internet
Lämna ett svar