Saker jag bytt åsikt om: Medborgarlön

Att kunna ändra åsikt baserat på nya insikter tolkar vissa som velighet och osäkerhet. Ibland kan detta stämma, om det rör sig om simpla sakfrågor utan betydelse. I andra fall tyder det på mognad och utveckling. Exakt var gränsen går är svårt att avgöra.

Själv har jag de senaste åren bytt åsikt om en hel del. För inte så länge sedan var jag exempelvis inne på att idéen om medborgarlön hade vissa poänger. Mitt resonemang för detta byggde ungefär på följande: produktion av fysiska varor blir allt billigare. Därför blir det också allt billigare att skaffa sig en acceptabel levnadsstandard. Om du väljer att bosätta dig där boendekostnaderna är låga kan du redan idag leva på ett fåtal tusenlappar i månaden. Du har då förmodligen en levnadsstandard som vida överstiger den som de rikaste i hela landet utnjöt för blott 100-150 år sedan. Du lever längre och friskare, äter bättre och kan hålla kontakten med ett allt större socialt nätverk till en betydligt mindre kostnad än förr.

Förmodligen kommer denna siffra att sjunka ytterligare. Vi kan nå en punkt där kostnaden för att uppehålla en acceptabel levnadsstandard är nära noll. Det är den accelererande automatiseringen som ligger bakom denna kostnadsminskning. Automatiseringen handlar uteslutande om att sänka kostnaderna för produktion. Denna utveckling går allt snabbare och snabbare.

Det kan alltså inom en överskådlig framtid bli nära nog gratis att leva.

Därmed blir det också i princip valfritt att arbeta.

Samtidigt växlar maktbalansen i ekonomin över från producenten till konsumenten. Eftersom det blir extremt kostnadseffektivt att producera varor kan konsumenten välja fritt. Det blir i denna ekonomi viktigare att konsumera än att producera. Utan konsumtionen, efterfrågan på nya produkter, stannar utvecklingen upp. Eftersom det samtidigt går att leva extremt billigt tack vare den hyperproduktiva tillväxten kan incitamentet att arbeta försvinna. Därför, resonerade jag, kan det finnas en poäng med medborgarlön, enkom för att hålla liv i konsumtionen och därmed driva uvecklingen.

Detta resonemang har jag sedan övergivit. De ekonomiska spelreglerna sätts inte ur funktion bara för att varor blir billigare att producera. Istället ersätts de fysiska varorna med andra sorters varor. Jag brukar använda Maslows behovsstege för att förstå vart hypertillväxten för oss.

Den är långt ifrån perfekt, men som enkel modell fungerar den bra. I Maslows behovshierarki finns följande steg:

1. The Need for Self Actualization
2. Esteem Needs
3. Social Needs
4. Safety Needs
5. Physiological Needs

Fysiska behov är de lägsta och mest grundläggade. Behovet av självuppfyllelse är det högsta (enligt Maslow). Om automatiseringen sänker kostnaden för de lägre behoven så kommer vår ekonomi att röra sig uppåt, mot de övre. Detta håller redan på att ske, vilket vi dagligen ser tecken på. Annonsörerna tävlar om att få dig att uppfylla dig själv med just deras produkter och viljan att bli känd (ett typiskt behov i den högre skalan av Maslows hierarki) är starkare än viljan att bli rik (för att kunna uppfylla de lägre fysiska behoven). Vi lever i ett upplevelse- och underhållningssamhälle där vi ständigt letar nya vägar att finna oss själva såväl som att uttrycka vår personlighet och vinna respekt och erkännande från våra medmänniskor.

Att som Miljöpartiet, använda medborgarlönen som ett sätt att slippa arbeta är komplett vansinne. En ekonomi kan inte fungera utan incitament för arbete. I själva verket bör arbetet i sig vara en del av klättrandet uppåt i Maslows behovshierarki. Det är med arbetet och lusten att erbjuda något för andra människor vi kan finna oss själva. Detta gör man förmodligen inte på fabriksgolvet i en smutsig fabrik.

Tyärr verkar dock många i Miljöpartiet sammankoppla arbete med betungande och tråkiga uppgifter som man utför för att någon annan säger åt en att göra det. En klassisk marxistisk världssyn. Så behöver inte ett arbete se ut. Så bör inte ett arbete se ut. Frågorna alla miljöpartister ska ställa sig är: vad skulle jag göra av min vardag om jag levde på medborgarlön? Vad kan jag göra för att just detta ska bli min försörjning?

Så jag hade fel. Det är genom försäljning av tjänster människor emellan som ekonomin och konsumtionen ska drivas framåt, inte med medborgarlön. Vi människor trivs bäst i sociala sammanhang, där vi kan vinna andra människors beundran och respekt. Där vi kan skratta och gråta tillsammans med andra människor. Där vi kan dela upplevelser och berättelser med varandra och där vi kan knyta vänskapsband och bli ovänner. Detta är ett socialt och ekonomiskt spel som pågått sedan vi för första gången kravlade upp från myllan och började interagera som sociala varelser. (Jag skriver ”ekonomiskt” även om det inte behöver vara pengar inblandade. Vi människor har också ett socialt kapital som vi förvaltar olika väl.)

Detta spel är drivkraften bakom vår utveckling, viljan som för oss framåt. Medborgarlön skulle enbart släcka denna vilja, precis på samma sätt som den tunga beskattningen på arbete och tjänster redan gör.

—

Det där var en sak jag bytt åsikt om. Andra saker jag tänkte skriva om är G.W. Bush och EU.

Uppdaterat: se även detta.

erikstarck