I denna artikel [NYTimes] beskrivs hur ny teknologi möjliggör betydligt billigare och bättre analyser av patienters hjärtan. Detta kan man tro borde vara en positiv utveckling och en fantastisk möjlighet, men många läkare är djupt oroade över att tekniken helt enkelt är för billig och för bra. Den kommer nämligen att leda till att långt fler patienter upptäcker småfel och brister i sina cirkulationssystem, vilket i slutändan kommer att belasta vårdapparaten.
Kan rekommendera Johnny Munkhammars bok ”Sagan om välfärdens återkomst” för mer kring detta resonemang (och en del annat). Den förklarar hur varor blir allt billigare att producera medans priset på tjänster är mer konstant över tiden. På så sätt sker en förflyttning i vad människor är beredda att betala för från varor till tjänster (och då speciellt tjänster som rör människors hälsa och välbefinnande eftersom detta är bland det första man väljer att betala för när ens materiella behov är uppfyllda), något som en skattefinansierad ”rättvis” vårdpolitik inte klarar av att bemöta. Det uppstår ett glapp mellan efterfrågan och sjukvårdspolitikens förmåga att leverera. Detta glapp är ganska uppenbart i ett land som Sverige.
Sett från det perspektivet kan man såklart förstå läkarnas skepticism mot ny teknik i artikeln. Den utgör ju ett perfekt exempel på Munkhammars tes: en vara blir billigare vilket direkt leder till ökad tjänste-efterfrågan. I andra industrier skulle man jubla över nya intäktsströmmar, men icke så i den gemensamt finansierade ”rättvisa” vården.
Något är sjukt, kan man tycka.
