Mobilfilm avslöjade misstänkt barnarov

Välkommen till the participatory panopticon, där du kan filmas av vem som helst, när som helst.

Mobilfilm avslöjade misstänkt barnarov

Den åttaårige pojken tog fram sin mobiltelefon – och filmade den misstänkte barnarövaren.

Denna utveckling går vertikalt mot det övervakarsamhälle som bl.a. debattören Pär Ström reagerat kraftigt mot. En sådan reaktion är förståelig och behövlig, men risken med att reagera allt för kraftigt mot Big Brother är att även den lilla människans, exempelvis en 8-årig pojke med mobiltelefon, möjligheter blir begränsade.

Tänk om t.ex. den 51-årige mannen i artikeln ovan hade kunnat polisanmäla pojken för att han filmade honom. Jag tror knappast det är detta Pär Ström vill uppnå, men det kan mycket väl bli konsekvensen av ett allt för hårt angrepp på de digitala minneshjälpmedlen.

En sådan utveckling tjänar ingen på, utom de med ont uppsåt. Därför är det viktigt att komma ihåg att Big Brother inte är en teknologi utan ett maktmissbruk baserat på ett informationsmonopol. Om vi är rädda för att polisen ska övervaka oss, så är det polisen vi ska ändra på, inte tekniken.


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

4 svar till ”Mobilfilm avslöjade misstänkt barnarov”

  1. Profilbild för Lars O Sjöström
    Lars O Sjöström

    Det är bra som sagt i detta fall. Man kan också konstatera att den filmande var 8 år. Jag undrar om en 50-åring dels kommit på tanken, dels kunnat utföra filmningen… Den uppväxande skaran har nog trots allt en annan syn, bättre i någon mening, på hur och när det ska filmas.

  2. Profilbild för larsh
    larsh

    Bäste Lars O Sjöström, det skulle innebära katastrofala risker vad gäller BB-utvecklingen att sätta sig med armarna i kors och ”tro” att dagens yngre, morgondagens makthavare har bättre omdöme vad gäller bildteknikanvändningen! Exemplet med 8-åringens alerta användning skulle sannolikt funnit nåd även inför ett evt generellt fotoförbud, men vad vi VET av mängden larmrapporter från skolvärlden och om vi på nätet vågat browsa in också lite på ”bakgatorna” med alla shields up incognito och faktiskt läser tidningarna ordentligt så VET vi att pojkar fotograferar friskt i duschar och tjejernas omklädningsrum och senare på partajerna utan varje uns av skam i kroppen som de sedan lägger ut på nätet… Ett kriminellt allvarligt otyg som i betydande omfattning kan ge berörda flickor svåra psykiska men för framtiden och som hittills i alltför få fall kommit till rättegång och straff. Knappast en användning som mobiltillverkarna tänkt sig… Vad gäller 8-åringen så var det DEN HÄR GÅNGEN tydligen inte frågan om en morfar/farfar i färd med att hämta hem ungen till den ifrånsprungna morgongröten… men NÄSTA GÅNG? Vad jag kommenterat med visar dock på nödvändigheten att lagreglera ordentligt, inte bara betr allmänhetens rättigheter att fotografera och filma, utan också [och inte minst] hur rättigheter och skyldigheter ska bestämmas för våra myndigheter och media!

  3. Profilbild för Erik Starck

    Tack för era kommentarer!

    larsh: menar du att hormonstinna 14-åringars övertramp ska förbjuda oss att fotografera andra människor? Var ska gränsen gå? Vem ska avgöra?

    Är det inte föräldrarnas (och lärarnas) ansvar att sätta upp gränser för unga och lära dem om respekt för andra? Det har det varit de senaste 10’000 åren men tydligen inte längre.

    Notera också skillnaden mellan att 1) ta en bild och att 2) göra den åtkomlig via nätet (”publicera” den). Förvisso en krympande skillnad i takt med teknikens utveckling men en skillnad iaf.

  4. Profilbild för Pär Abrahamsson
    Pär Abrahamsson

    Ang det där med att ”ta bild” och ”publicera” så ser det ju ut som att friheten att publicera överstiger rätten att ta bilder. Ett bra exempel är reglerna kring kameraövervakning i t ex butiker eller på krogen. Där säger reglerna att videoband från övervakningen av integritetsskäl endast får hanteras av den personal som absolut nödvändigtvis behöver hantera informationen. Man får t ex inte använda dråpliga situationer från övervakningskameran som underhållning på personalfesten. Men i det ögonblick som någon publicerar samma bilder i media så uppstår en situation där materialet är oåterkalleligt, allmänt tillgängligt. Detta brukar drabba några kändisar varje år där bilder på någon som snubblar inför nattklubbens kamera snabbt hamnar hos kvällspressen. Ett annat bra exempel på detta är poliser som läcker till pressen ur sekretessbelagda undersökningar.

    Det här skrämmer mig. Om man å ena sidan tillåter långtgående ”övervakning” under någon form av regelverk kring sekretess så får det inte vara så att man kan publicera detta material hur som helst och det blir speciellt allvarligt i takt med att medias gränser och självgranskning vattnas ur.

Lämna ett svar till Lars O Sjöström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *