Att journalistiken i form av det publicerade ordet, genomgår en förändring, är känt och omdebatterat. Men även den publicerade bilden är på väg att förändras. Det är sällan fotona som finns med i papperstidningen även syns i webb-versionen av samma artikel (även om det blivit bättre på senare tid). De bilder som faktiskt kommer med på webben är ofta beskurna för att passa webbversionens layout.
Denna förändring är dock ingenting i jämförelse med vad som komma skall. Enligt Dirck Halstead är trenden tydlig:
However, it is video that will undoubtedly become the main means of acquisition in photography. Today, almost all the manufacturers of prosumer video cameras have moved to High Definition. These cameras, off the shelf, are capable of delivering a 2-megapixel still image. The Dallas Morning News is now equipping their still photographers with Sony Z1U video cameras, and they have created an algorithm that allows those frame grabs to be boosted to 16 megapixels, which only two years ago was the maximum you could get out of a professional 35mm camera. The Dallas Morning News is regularly running 4- and 5-column front-page pictures from these video grabs. Then, they put the streaming video on their Web site.
Att tidningarna skaffade sig hemsidor var bara det första steget. Då flyttade man sina skrivna artiklar ut till webben. Nu händer något annat: webben blir det drivande mediet istället för papperstidningen. Då öppnar sig nya möjligheter med ljud och bild. Gränslinjen mellan tidning och TV- eller radio-station luckras upp. Inte bara det, läsarna blir mer delaktiga i själva rapporteringen så även gränslinjen mellan journalist och läsare börjar bli en gråzon.
Om man rycker undan den undanliggande distributionsformen från alla världens TV- och radio-stationer och tidningar och byter ut den mot internet så börjar plötsligt media-producenter som tidigare inte haft med varandra att göra att bli klara konkurrenter. Att ”läsa morgontidningen” kan vara att gå in på TV4s hemsida på samma sätt som att ”morgon-TV” kan sändas av Aftonbladet eller Dagens Industri.
Då måste de olika mediaproducenterna profilera sig på annat sätt. Själva berättandet kan vara ett sätt. Hur vi konsumerar en rörlig film och hur vi konsumerar ett foto med tillhörande text skiljer sig åt. Det samma gäller skapandet av de olika konstformerna. Det är en helt annan färdighet att skapa en filmsnutt som ska fånga tittarens intresse än det är att ta ett foto som ska väcka känslor.
Det gäller för de olika mediabolagen att förstå sina egna styrkor och svagheter och givetvis att verkligen förstå exakt vem som konsumerar det de skapar och varför de gör det.
Dirck Halstead har säkert rätt i att realtidsrapporteringen går allt mer över till video, men fotojournalistiken kan fylla ett annat syfte. En bra bild är som ett djupt andetag, det får tiden att stanna upp. Det är en inbjudan till reflektion på ett sätt som den rörliga bilden aldrig kan vara. Det kan t.o.m. vara så att det ökade bruket av video lyfter fotokonsten och blir dess räddning.
De där tusen orden som en bild säger mer än kan ibland vara alldeles lagom när vi översvämmas av rörliga bilder och ljud.
Lämna ett svar