Nyss hemkommen efter att ha sett 2046, en underlig film som liknar en lång och utdragen drömsekvens, inte helt olikt David Lynchs Mullholland Drive blandat med Kaufman/Jonzes Adaptation. Fantastiskt vackert filmad, väldigt bra skådespeleri, stämningsfull musik och laddad stämning filmen genom. Klart sevärd.
Däremot ska man inte gå och se den om man förväntar sig något slags kinesiskt Star Trek-drama. Detta är en film om kärlek och livets besvikelser berättad genom ett spindelnät av sammanvävda berättelser med refererenser både till och från varandra. Du kommer anatagligen inte att rationellt begripa den här filmen förrän efter du sett den ett antal gånger, men emotionellt kommer den att kännas fullt logisk.
Lämna ett svar