Bloggen 1 är inte ett stort tal uppmärksammar en debatt som pågår på studenttidningen Lundagårds sidor. Upprinnelsen är affischer uppsatta i Lund från några som kallar sig ”Slyngelbratsens Utrotnings Front”. Affischerna innehöll den gamla vanliga klasskampsretoriken kryddat med meningar som ”Det dom äger har dom snott av oss. En dag ska dom få betalt med ränta.”
Dessa hotfulla affischer kommenterades i Lundagård av två studenter.
Svaret på kommentaren är en debattartikel, skriven av Sebastian Saar, som innehåller stycken som:
Att instinktivt hata dessa som själva valt att axla den moral det kapitalistiska samhället vilar på är sunt och inte alls ett uttryck för någon slags fascism som våra vänner på högerkanten verkar mena.
Eller:
Dessa som själva gör valet att representera ett system som målmedvetet söker reducera mänskligt liv till ekonomiskt kalkylerbara entiteter, får i mitt tycke ta lite ansvar.
Håhåjaja. Har man pengar får man väl stå ut med lite hot eller en smäll på käften. Klasskamp, liksom.
Det är inte svårt att dra en röd linje från den arge teaterstudentens debattartikel till Marita Ulvskogs likartade retorik i dagens DN Debatt. Här riktar sig dock de verbala knytnävsslagen mot ”storföretagen” och dess ledning som uppenbarligen (enligt Ulvskog) mötts på någon mörk parkeringsplats någonstans och beslutat sig för att låta bli att investera i sina företag (!) i syfte att försinka den svenska ekonomin så att socialdemokraterna förlorar valet.
Ja, du vet, klasskamp. De rika mot arbetarna.
Ulvskogs bakgrund som medlem i bl.a. KFML gör den röda tråden ännu tjockare. Saars artikel i Lundagård kunde lika gärna ha varit författad av en 20-årig Ulvskog.
Jag vet inte vad ni ser i dessa båda artiklar, men jag ser rädsla, avundsjuka, hat, paranoia och en nästan manisk tro på att man själv står för den enda rätta vägen medans alla andra har fel. En oförmåga att mäta sig själv med samma måttstock som man använder på andra.
Riksdagsvalet i år kommer att visa om detta är de känslor som större delen av svenska folket delar, eller om man hellre ser ljust på framtiden, låter människor lyckas, tror på individens förmåga att växa på egen hand och inte skräms bort av framgång och framsteg.
Valet är ditt.

Lämna ett svar