Så har ytterligare en pusselbit av en bloggare lagts i debatten om FRA.
Precis som bloggaren Klamberg själv påpekar i kommentarerna till posten är det som ett stort grupparbete, det som pågår. Enskilda individer sitter och lusläser lagtexter och målar upp förklarande bilder för de som vill få en snabb intro till FRA-frågan. Andra kommenterar och för upp nya tankar på bordet.
Är det journalistik? Ja, men inte som vi normalt känner den. Det här är den open sourcade varianten, där alla bidrag är öppna (läsbara för alla) och vem som helst kan hjälpa till. Långt ifrån allt som skrivs är värdefullt eller korrekt, men det finns en inbyggd urvalsprocess i länkandet mellan bloggarna som sorterar bort guldkornen bland skräpet.
På så sätt växer det organiskt (och snabbt) fram en kollektiv kunskap där alla inlägg vägs och ges tyngd i realtid. Det bildas en framåtrörelse som ingen riktigt vet vart den leder.
Detta är annorlunda jämfört med de stängda fönstrens journalistik som råder i gammelmedia. Där är grävandet måhända djupare (när det väl sker) men också mer stelt och strukturerat. Det handlar om att leverera och paketera en produkt i form av en nyhet eller granskning. Det är först när produkten är ”färdig” som den levereras. Detta är ett i grunden annorlunda (inte sämre eller bättre: annorlunda!) sätt att tänka jämfört med bloggandet.
Det är ett misstag att förstå bloggosfären genom att titta på enskilda bloggare var för sig och tro att de levererar liknande produkter. Bloggosfären är ett ständigt pågående samtal, som ibland sker i en viss riktning och blir – ett grupparbete.
Så, inget är egentligen nytt. Men allt är förändrat.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, bloggar, media
Lämna ett svar