Det gick vilt till på 1:e Maj i Stockholm. Den senaste innevänsterrörelsen Osynliga Reclaim the Attacpartiet kastade stenar på skyltfönster (som de brukar göra) och polisen pucklade på tonåringar med batong (som de brukar göra). Någon dag senare kunde man läsa följande i Aftonbladet:
I förrgår tillbringade jag åtta timmar i polisens förvar.
I dag sitter jag med hotet om åtal för våldsamt upplopp hängande över mig.
Alltså, en debattartikel skriven av någon som befann sig i tumultet och hamnat mellan polisen och vänstervandalerna. Ytterligare någon dag senare läser jag följande berättelse på en blogg:
Han vände mig hårdhänt om, vred upp min arm bakom min rygg och började springande fösa mig ut genom Hötorgsgången. Det gjorde jävligt ont och jag kunde bara springa med.
– Men vad håller du på med, du skrämmer slag på min trettonåring! sa jag.
– DET ÄR DU SOM BORDE HA UPPFOSTRAT DINA BARN BÄTTRE, vrålade han tillbaka.
Det slår mig att jag blir betydligt mer berörd av berättelsen i bloggen än den på debattsidan på Aftonbladet. Den senare känns p.g.a. sin placering som ett vinklat och medvetet debattinlägg. Kan jag lita på det som står där? Aftonbladets track record av debattartiklar imponerar knappast i trovärdighet.
Anna Toss’ berättelse, däremot, känns betydligt mer äkta. Helt plötsligt tror jag mer på bådas berättelser. Bloggen har tillfört trovärdighet som den etablerade debattarenan saknar.
De etablerade mediakanalerna, vare sig det är DN Debatt eller Aftonbladet, är stora, gigantiska byggen. Enbart en mycket liten del tar sig genom nålsögonen på vägen till tryckpressen. Först ska texterna passera genom filter av tyckande och åsikter. Frågor ska ställas: passar denna text in i debatten? Är den vinklad på ”rätt sätt”? Vem står bakom?
Självklart är även blogginlägg vinklade, men det är ett mycket rakare och ärligare debattklimat. Jag kan själv helt avgöra vem jag ska lita på. Några filter på vägen mellan författare och mig finns inte. På så sätt blir trovärdigheten i det som finns både bräckligare och starkare på samma gång, tajtare kopplad till vem som skriver snarare än var det skrivs.
Det vinner samhällssamtalet otroligt mycket på. Jag väntar med spänning på den fortsatta utvecklingen när inte bara textinlägg utan även ljud och bild flyttar sig ut från mediakatedralerna till människorna utanför. Bäva månde översteprästerna på debattsidorna eller nyhetsredaktionerna. Deras tid är förbi.
Lämna ett svar till Åsa Avbryt svar