”Älskade Eva-Lena” – platser med minnen

På väg hem från gårdagens midsommarfirande hos goda vänner passerar bilen plötsligt ett litet vitt kors vid vägkanten. Du har säkert sett dem på andra ställen vid andra vägkanter. De vittnar om de offer trafiken skördar och är en påminnelse för oss alla om att hålla en hanterbar hastighet så väl på vägen som i övriga livet.

Vad som var speciellt med just detta kors var de färska hjulspåren som plöjt sig genom växtligheten i ängen bakom. Bromsspåren i asfalten. Den nya, vita färgen på korset. Också den handskrivna texten i svart: ”Älskade Eva-Lena”.

Det tog bara någon sekund att passera platsen, men det märktes att det låg ett täcke av färsk sorg över landsvägen. Sorg som kletar sig fast i den som passerar.

Symboler och ritualer hjälper oss att gå genom svåra perioder, men de är också vad som fyller våra liv med mål och mening. Jag funderar över vad som händer när den fysiska världen och den virtuella smälter samman. Vilka symboler och ritualer överbringar den digitala klyftan? Vilka nya växer fram?

Med en mobiltelefon och GPS kan du redan idag skriva anteckningar kopplade till en plats när du befinner dig där. Sajter som Placeopedia knyter samman geografiska punkter med wikipedia-artiklar. Snart är GPS standardutrustning i mobiltelefoner.

Många tror då att det är navigering, att hitta till rätt plats, som blir den stora applikationen. Jag är inte lika säker på det. Med en GPS i mobiltelefonen kan alla dina foton markeras med platsen de togs, alla samtal med platsen de ringdes och alla SMS likaså med platsen från varifrån de skickades. Idag sorteras allt vi lagras vanligtvis i tidsordning. Snart kan hela ditt liv även organiseras efter fysiska platser.

Då blir också sökning baserat på platser mer naturligt. Istället för att t.ex. leta efter en nyhet på en tidnings hemsida med sökord eller i tidsordning kan man söka på nyheter runt en viss plats. Bloggar och wiki-sidor (alltså webbsajter som vem som helst kan redigera och ändra i) baserat på platser kommer att bli vanligare. Populära ställen kommer att ha virtuella klotterplank, websidor som kanske bara går att läsa om man befinner sig fysiskt på en viss plats.

Låt oss kalla dem platsbloggar.

Å det är där ritualerna och symbolerna kommer in.

Hur kommer t.ex. platsbloggen för en kyrkogård att se ut? Vad kommer folk att skriva? Hur ser den ut för en skola? En kyrka? En vägkorsning? Ett nöjesfält? Platser där människor träffas, blir förälskade, bråkar eller genomgår en av livets många ritualer. Vilka sociala regler kring det nya mediet bildas? Klotter ogillas av samhället men klotter på en kyrkogård eller en gravplats är ett värre brott än klotter på en offentlig toalett.

När kostnaden för en minnessten sjunker till noll och inte kräver ett godkännande från kommunen, vilka nya berättelser och vilka människor kommer att föräras dem som inte uppmärksammas idag?

Vilka nya sorters symboler kommer att växa fram och vilka värden kommer vi att ge dem?

Det nyligen uppsatta korset vid vägkanten kommer att utsättas för vädrets makter. Den vita färgen kommer att flagna. Sorgen och dramatiken som fortfarande ligger som en skugga över platsen kommer att skingras när den fysiska världen genomgår sin ofrånkomliga förändring. Samtidigt kommer det alltid att vara en väldigt speciell plats för de människorna som älskade Eva-Leva. Det finns en berättelse att berätta om vad som hänt på platsen. En berättelse som sträcker sig längre in i tiden än livslängden för ett vitt träkors.

Platsen har ett minne. En historia. Ja, förmodligen många historier. Den accelererande tekniska utvecklingen kommer snart även ge platsen möjlighet att berätta. Den kan då berätta sin historia för de som vill lyssna. För de som vill förstå vad som hände med Älskade Eva-Lena.

Andra bloggar om: gps, geocaching, wikipedia, teknik, samhälle, utveckling, sorg.

erikstarck