Microsofts grundare och f.d. VD Bill Gates kommer att lägga IT-hatten på hyllan och ägna sig åt välgörenhet på heltid via fonden han har tillsammans med sin fru. En fond med 30 miljarder dollar, mestadels härstammandes från Microsoft-aktier, på bankkontot. Nu får de tillskott på ytterligare 37 (!) miljarder dollar från Bills gode vän Warren Buffett:
Gates vän skänker 37 miljarder dollar
Miljardären Warren Buffett donerar 37 miljarder dollar till Bill Gates stiftelse som arbetar med fattigdomsbekämpning och utbildning för behövande. Buffets beslut innebär att han skänker bort större delen av sin förmögenhet.
För många svenskar verkar det nästan ofattbart att förstå, detta att rika människor frivilligt ger bort sina pengar. Det passar inte ihop med bilden av rika direktörer som Krösus Sork eller Storpotäten. Bilder vi fått oss imatade sedan barnsben. Mycket riktigt blir också den svenska pressens reaktion minst sagt underlig, vilket bl.a. Dennis och Wille skrivit om.
Det hela påminner mig om en krönika författad av Johan Ehrenberg, några dagar innan tsunamikatastrofen. Skrev om den här. Ehrenberg menar att man inte ska skänka pengar till välgörenhet, ty det är politikens uppgift att omfördela resurser. Endast (socialistiska) politiker äger den visdom och det äkta altruistiska sinnelag som krävs för att omfördela andras pengar. Eller nått.
Ett mer intressant anslag har då denna krönika i Philadelphia Inquirer:
I mean, if life’s first act is about growing up, coming of age, learning the lessons that shape you, and the second is about acquiring things, getting ahead, building a career, shouldn’t the third be about something bigger than one’s own aspirations and comforts? Shouldn’t it be about doing something, leaving something, creating something that makes life better for somebody else?
Vidare:
I can’t write a billion-dollar check. But I can paint a fence, mentor a child, maybe even endow a small scholarship. Bill Gates has me thinking with fresh energy about those and other things I can do – the responsibility I have – to change my corner of the world.
Vi lever allt längre och friskare, samtidigt som vi också blir rikare. Medelsnittseuropeen är gammal och blir inte yngre. Då är det relevant att ställa frågan vad människor kommer att ägna den sista tredjedelen av sina liv åt. Kanske är Gates och Buffetts föregångare i en ny våg av samhällsentreprenörskap? Kanske blir välgörenhet och omtanke med andra det vi kryddar våra gråhåriga sista dagar med efter ett långt arbetsliv? Detta skulle vara en fullt rimlig konsekvens av andra trender som individualiseringen.
Tyvärr rimmar detta illa med den samhällsmodell vi valt i bl.a. Sverige. Ja, faktiskt hela det synsätt vi har på andra människor. Här kostar man pengar tills utbildningen är klar. När ålderdomen gör sitt intåg blir man åter en börda på samhällskroppen.
Ja, ni vet, ett köttberg.
Att betrakta äldre människor som en tillgång är precis lika främmande för oss svenskar som att betrakta den rike som en människa med ett hjärta. Det går bara inte. Därför förblir antagligen Buffetts och Gates tilltag en amerikansk angelägenhet. Här regerar Ehrenbergs synsätt: betala din skatt, var nöjd, håll tyst och skänk ingen slant.
Men hoppas, det kan man ju.
Uppdaterat: det finns neurovetenskapliga belägg för att vi blir känslomässigt mer stabila ju äldre vi blir:
Here, we demonstrate that emotional stability improves linearly over seven decades (12–79 years) of the human lifespan. […] With these multimodal techniques, we show that better stability is predicted by a shift toward greater medial prefrontal control over negative emotional input associated with increased activity later in the processing sequence (beyond 200 ms after stimulus) and less control over positive input, related to a decrease in early activity (within 150 ms).
Eftersom en högre andel av befolkningen är äldre borde det betyda att den genomsnittliga känslomässiga stabiliteten i samhället blir högre. Vilka effekter får detta på utvecklingen? Synen på politik och skatter? Inställningen till förändring?
Lämna ett svar