Så gott som dagligen läser man om jobbflytten till billigare länder som Estland, Lettland, Slovakien, Indien eller Kina. Den här utflyttningen har pågått länge. Det som möjligen är nytt de senaste åren är typen av jobb som försvinner. Förr var det textilarbetaren eller montören i fabriken som fick se sitt jobb flyttas till Långtbortistan, idag är det programmeraren eller ingenjörens roll som försvinner.
Med viss oro följer man utvecklingen på svenska arbetsplatser. Hur ska man kunna konkurrera med människor som tjänar 5-10’000 kr/månad när du själv tjänar kanske 25-40’000 men de har samma utbildning och samma kunnande som dig själv? Till detta ska man addera den faktiska kostnaden för din lön, som inte syns på lönebeskedet, men som arbetsgivaren måste ta hänsyn till vid val av land att lägga sin utveckling hos. En programmerare som kostar 30’000 kr/månad kostar för arbetsgivaren lite drygt 40’000 kronor. Dessutom vill hon ha semester 5-6 veckor per år också.
Så vadå? Ska svenska ingenjörerna behöva sänka sina löner för att konkurrera?
Nja, det är faktiskt inte helt säkert. Vi kan faktiskt bli betydligt billigare än vi är idag och samtidigt behålla köpkraften i den lön vi får ut i handen, ja kanske t.o.m. öka den!
Hur då? Med trolleri? SSU-mygel? EU-bidrag? Nej, inte riktigt, men ta en titt på denna jämförelse mellan en svensk och en slovakisk lön. I Slovakien har man en 19%-ig platt skatt på allt: moms och arbete. I Sverige betalas bl.a. arbetsgivaravgifter, statlig skatt, kommunalskatt och moms. En svensk programmerare som kostar 40’000 kronor, har en lön på ca 30’000 kronor, får ut cirka 19’000 kronor efter kommunalskatten och när momsen är betald har hon kvar ca 15’800 kronor att handla för.
En slovakisk kollega som kostar 10’000 kronor får ut 8’100 kronor och kan handla upp cirka 6’800 kronor varje månad.
Vad som börjar med en 4 gånger så hög kostnad slutar alltså med en betydligt mer beskedlig skillnad på 2,3 gånger så mycket för svensken ut i handen.
Då ska man samtidigt beakta två saker:
1. Att lönerna är på väg upp hastigt i låglöneländerna. I Indien steg IT-lönerna med 14% 2003 och 19% 2004. I Sverige stiger lönerna med ett fåtal procent varje år.
2. Att kostnaden för att köpa tjänster är markant lägre i dessa länder. Man får alltså betydligt mycket mer tjänster för pengarna, vilket inkluderar allt från städning i hemmet, tvättning, restaurangbesök, taxi-resor och frisören till vårdtjänster, skola och inredningsrådgivning. Även bostaden är betydligt billigare. Lönestatistik för nätverkstekniker visar att en indisk IT-arbetare för Cisco tjänar i genomsnitt $14’500 per år med en boendekostnad på endast ca $110/månad. Förmodligen är standarden på boendet lägre, men det är inte direkt så att byggandet av nya lägenheter står stilla i dessa länder.
Den extremt höga beskattningen på arbete i Sverige gör att du på din lön på 40’000 kronor får ut 15’800 att handla för, samtidigt som det kostar väldigt mycket att köpa tjänster. När skatten är 65% måste man göra ett påslag på priset på 185% för att täcka kostnaden. Frisören som vill ha 100 kronor i handen måste ta 285 kronor betalt. Det är självklart att i en modern tjänste-ekonomi är detta ingen särskilt bra situation. Resultatet blir såklart att det skapas betydligt förre jobb än det skulle kunna göra samt att köpkraften i svenska löner går i botten.
För ett globalt företag som ska välja var man ska lägga produktionen spelar denna köpkraft ingen roll, men förr eller senare borde det gå upp för den svenska programmeraren att det faktiskt är möjligt att flytta utomlands, bli billigare för potentiella uppdragsgivare, få ut lika mycket pengar i handen som man får idag och ändå få en kraftigt ökad köpkraft och bättre levnadsstandard.
Då står Sverige där med relativt dyra anställda samtidigt som de som arbetar får dåligt betalt. En paradoxal situation som absolut inte är särskilt hälsosam i en konkurrensutsatt, global accelererande ekonomi.
Dessutom regnar, blåser det och är kallt som fan nio månader om året. Skatterna kan vi åtminstone göra något åt.
Kommentarer
4 svar till ”Du är inte så rik som du tror”
instämmer …skatter…humph
Det finns åtminstone två saker du utelämnar i ditt resonemang. Det första är att mer pengar till offentlig service behövs just för att lönenivåer och kostnad för tjänster är högre i här än i Slovakien. Så visst kan vi sänka skatten, men då måste vi också vara beredda att få färre läkare, lärare och sjuksyrror.
Det andra är det implicita antagandet att skattepengarna bara försvinner. Om vi hjälptes åt skulle vi säkert kunna komma på ganska många anekdotiska exempel på slöseri i den offentliga sektorn, men det handar ändå om småpengar i förhållande till det skattepengarna är tänkta att gå till: Rättsväsende, sjukvård, utbildning osv. Visst har vi vansinnigt höga skatter i det här landet, men vi får också väldigt mycket tillbaka.
Daniel: läkarna och lärarna blir ju billigare när skatten sänks samtidigt som folk får mer pengar att köpa deras tjänster för. I ett samhälle där tjänster är den absolut vanligaste handelsvaran är det extremt hämmande att beskatta arbete. Vilken annan vara blir 185% dyrare i varje leverantörsled? Det är vansinne.
Sedan ska man veta att bara drygt 30% av skatterna vi betalar går till ”vård, skola, omsorg”.
Du får det också att låta som om Slovakien och Indien inte har någon som helst sjukvård eller rättssystem. Så är det såklart inte.
Självklart går det sedan inte att jämföra Slovakien och Sverige rakt av som länder, men det var inte heller min poäng. Vad jag vill lyfta fram är att alternativen är fler än någonsin, både för den anställde och för företag som ska anställa.
Att bara se låglöneländerna som ett hot mot ens arbete är inte särskilt kreativt. Istället bör man se det som en enorm möjlighet. Då vill man såklart jämföra alternativen. Att då bara jämföra löner rakt av är inte hela sanningen.
Vilket land får man mest valuta för pengarna i? Vilket land ger en flest möjligheter? Bäst förutsättningar inför framtiden? Framtidstro? Trygghet? Olika människor har olika krav. Alternativen är fler än någonsin.
Bara att välja.
Lite sent ute i den här postem, men trillade just över den.
Daniel Jonsson missar en sak, det är att skatter inte ger proportionellt utbyte, du får mer per procent om skatten är lägre.
Kika på min post gammal visdom som gäller än