Bevittnade en 1,5 timmar lång (och välbesökt) debatt mellan liberala debattören Johan Norberg och ETC-redaktören, serie-entreprenören och socialisten Johan Ehrenberg igår. Ämnet var megatrenden globaliseringen i samband med Norbergs rapport från Globaliseringsrådet.
Debatten gav en intressant bild av var liberalismen och den frihetliga vänstern står i förhållande till varandra nu för tiden.
Norberg inledde med att visa ett antal diagram över världens tillstånd. Läsare av den här bloggen blir inte förvånade över de senaste 30 årens fantastiska och positiva utveckling på global nivå. Den här bloggposten innehåller ett smakprov (t.ex. att medeltiden tog slut för fem år sedan). Fattigdomen minskar, analfabetismen minskar, spädbarnsdödligheten minskar osv. Det är rejäla minskningar och det går snabbt (även om en sådan förändring givetvis aldrig kan gå snabbt nog).
Att det är ökad handel mellan länder som ligger bakom detta höll de båda debattörerna med om. Frihandel leder till välstånd, om detta var man överens.
Här inbillar jag mig att ett skifte har skett, inte bara inom den del av vänstern som Ehrenberg representerar utan även i den allmänna debatten. Insikten om att världen håller på att bli ett bättre ställe och att det är tack vare ökad handel och globalisering börjar så sakta sjunka in i det allmänna medvetandet. Här har Norberg och inte minst Hans Rosling gjort en bra insats.
Nej, debatten handlar inte längre (med vissa undantag) om ”exploatering” av fattiga länder. Jag vill hävda att vi är förbi det stadiet. Nu har andra frågor poppat upp på agendan. Vänstern försöker attackera kapitalismen på andra punkter. Ehrenbergs attack var på (minst) tre fronter:
– Miljön.
Ehrenberg menar att kapitalismen leder till miljöförstöring, främst genom utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila ämnen. Ett tacksamt argument eftersom frågan är så pass stor och konsekvenserna långtgående. Det går inte att överblicka hur t.ex. höjd bensinskatt i Sverige påverkar något så abstrakt som det globala klimatet men det är enkelt för en politiker att visa handlingskraft genom att öka skatterna och införa regleringar.
– Krig.
Ehrenberg menar att kapitalismen (eller Ehrenbergs favorit-ord: ”nyliberalismen” som han använder som etikett på allt otäckt) leder till kriser och konflikter som leder till krig. Det anses t.ex. vara en nästan obestridbar sanning att staten USA (och allierade stater) gick in i Irak för oljans skull (trots att Irakkriget faktiskt kostar staten USA enormt mycket mer än vad oljepengarna någonsin kan inbringa, vilket Norberg också påpekade). Norberg påpekade också att antalet väpnade konflikter globalt är lägre än någonsin.
– Handel är bra, men vinst är dåligt.
Ett företag som går med vinst tar pengar från de anställda, enligt Ehrenberg (som själv ligger bakom ett antal (fem stycken var det 2005) konkursade företag, d.v.s. han har låtit sina underleverantörer och skattebetalarna betala när hans egna företag inte överlevde). Dessa pengar används sedan till spekulation som leder till bubblor och efterföljande kollapser. Att vinst är dåligt är knappast en ny åsikt bland socialister, ej heller i svensk media.
Jag tänker inte gå in på djupet på någon av de här påståenden, nyfikna kan leta i arkivet bland de ca 1300 inlägg jag skrivit på bloggen.
Slutligen, Ehrenberg säger sig ogilla stora maktstrukturer. Här möts Norberg och Ehrenberg. Den frihetliga vänstern och den klassiska liberalismen har detta gemensamt och jag tror faktiskt att de står närmre varandra i mycket än vad man utifrån kan tro. Skillnaden ligger i att den ena tror att man kan splittra maktstrukturerna genom att bygga upp en annan, demokratiskt vald, maktstruktur (en stor, stark stat). Den andre tror att entreprenörskap, handel och innovation tillsammans skapar ett system som gynnar de med bäst idéer och att den stora, starka staten snarare cementerar maktstrukturerna i samhället (exempel: bank- och mediasfären i Sverige).
Annorlunda uttryckt: den ena tror på kollektivet, den andra på individen.
Bortser man från denna (väldigt) grundläggande skillnad i synsätt så delar man faktiskt på många värderingar.
Detta, och att miljön är en av 2000-talets stora politiska frågor (motiverat eller ej är en annan fråga), är vad jag tar med mig från debatten.
Uppdaterat: ett utmärkt exempel på Ehrenbergs syn på individen vs kollektivet är en krönika i hans tidning ETC som jag skrev om för ett tag sedan. Den var betitlad ”skänk ingen slant” och handlade om att man som privatperson absolut inte skulle skänka pengar till välgörenhet. Det är nämligen statens uppgift att omfördela resurser i samhället. Att själv ta sådana initiativ blir i Ehrenbergs värld att stjäla makt från staten.
Några dagar efter krönikan publicerades inträffade tsunamikatastrofen och svenska folket skänkte rekordbelopp till katastrofhjälp och återuppbyggande av de drabbade länderna. Ehrenberg måste ha kokat av ilska över detta angrepp på statens makt.
Uppdaterat 2: här är Ehrenbergs krönika
Andra bloggar om: framtiden, politik, globaliseringen, liberalism, socialism, johan norberg, johan ehrenberg
Lämna ett svar