Uppmärksamhetsekonomins baksida

Jag tror Jan Kallberg har helt rätt när han skriver:

Jag tror att den superstora mediehysterien i USA är betydligt mer bidragande orsak än om det finns vapen eller ej. Nu har detta gått i hundra kanaler dygnet runt sedan i måndags. Mediehysterin i USA saknar historiskt motstycke och den gör även att en ensam galen själ som vill begå självmord istället gör det i större skala som detta eftersom det blir en tsunami av uppmärksamhet. Man tar inte 43 foton i olika poser och sedan skicka det till en TV-kanal om man inte söker maximal uppmärksamhet. Det skulle inte förvåna mig om det kommer flera liknande dåd inom ett par månader från andra som får en kick av att själva kunna stå i centrum och få all denna uppmärksamhet – om än att man dör.

Uppdaterat: …för att spinna vidare på resonemanget. Det är intressant att följa hur debatten till 99% handlar om vapenlagarna. Precis som Jan skriver är det dock tämligen uppenbart att det här var en ung man redo att ta sitt liv och göra det på ett sätt som gjorde honom så känd som möjligt.

Det är alltså löpsedlarna som fick honom att mörda 32 medmänniskor. Varje artikel som skrivs om morden spär på uppmärksamhetskapitalet. Varje TV-inslag gör att hans mål uppfylls till ännu en bit. Varje bloggpost (som den här) är att göra en insättning på mördarens uppmärksamhetskonto.

Så ser vårt mediasamhälle ut och det måste vi leva med. Det skrämmande är att nu måste nästa galning döda ännu fler människor för att uppvinna samma uppmärksamhetskapital. Med tanke på att vapen, precis som all annan teknologi, blir billigare att tillverka kan det bli en otäck utveckling.

Det går att dra paralleller till terrorismen som också lever på uppmärksamheten. Att utföra ett terroristdåd som ingen hör talas om är meningslöst. Ju fler som skriver om det desto bättre och desto fler dåd blir också utförda.

Men det kommer såklart aldrig en journalist att erkänna.

Andra bloggar om: vapen, uppmärksamhetsekonomin, media, Virginia Tech

erikstarck